Så mycket kärlek

Ashley fyller år. Vi firar hennes födelsedag med mycket ögonskugga, eurodisco och stort hår. Ni kan antagligen räkna ut temat. Ashley studsar runt i lägenheten och hennes osvikliga energi får mig att inse att hon är den enda människa jag känner som inte åldras. Inte överhuvudtaget. Det hela är mycket märkligt. Alla våra vänner blir äldre, jag blir äldre, men Ashley ser ut exakt som hon gjorde för femton år sedan och har i stort också samma energinivå som då. I ett rum fyllt av trettioplussare är hon den enda som inte gäspar strax efter midnatt. Hon har dessutom samma fokus som i sina tidiga tjugo (rädda världen, skapa konst, vara en öppen och tolerant människa), medan jag kan känna hur mina egna prioriteringar försiktigt börjat skifta sedan jag passerat trettio. Jag tänker plötsligt mer på ett eventuellt föräldraskap, att kanske skaffa mig ett stabilare arbete med bättre sociala förmåner, spara energin till mina närmaste relationer. Det är som om mitt fokus skiftat från att ligga långt utanför mig själv till att nu ligga betydligt närmare. För sju eller fem eller två år sedan var jag fortfarande precis som hon, jag kastade mig ut och såg inte risker på samma sätt som jag gör nu. Eller, jag såg dem och struntade i dem. Hade ingenting att förlora. Nu har jag det och det gör mig försiktig och mer återhållsam. Vi står visserligen intill varandra på barrikaderna, men jag gör det med rädslan för att bli arresterad för civil olydnad, bli av med mitt uppehållstillstånd, förlora tillvaron så som jag byggt upp den under de senaste åren. Ashley bara gör det. Utan rädsla. Kanske är det så vissa människor går genom livet.

I natten, efter mat och samtal och vilda, hämningslösa rörelser på vardagsrumsdansgolvet, släcker vi belysningen och tänder tårtans trettiofyra ljus. Sjunger Happy Birthday dear Ashley, Happy Birthday to you medan Ashley fyller lungorna med luft. Jag betraktar henne när hon böjer sig fram, ansiktet upplyst av de små lågorna, det varma skenet som nästan tycks komma inifrån. Fylls av ömhet inför denna makalösa individ som kan göra mig så arg, så frustrerad, men också så lycklig.
Hon blåser ut ljusen. Trettiofyra små önskningar för framtiden, eller en stor.
Bara hon vet.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s