In orbit

Är det såhär det tar slut? Ett långsamt glesnande, alltmer sparsmakade glimtar, som så småningom mynnar ut i tystnad? Där jag sakta glider ifrån er, och ni från mig? Nej, det vill jag förstås inte. Inte heller vill jag komma med ursäkter för min mer och mer dominerande frånvaro. Ibland är det kanske bara så, att orden sitter djupare, tar längre tid att få fram. Ett slags motvilja, stundvis, där jag inte riktigt känner för att blotta mig. Enklare då att låta bli. Och så blir det, så går dagar, veckor och ja, här är vi nu. Åtta dagar in i oktober.

”It’s heckin’ cold”, säger Ashley, som alltid fryser.
”It’s October”, säger jag och stoppar händerna djupare i kappfickorna där vi står i snålblåsten och väntar på bussen.
“Exactly”, säger hon. “It’s too early.”
Precis som hon är jag lite chockad över den plötsligt ankomna hösten. Förra året hade vi den sista ljuva sommarhelgen med tjugosex grader i slutet av oktober, i år har jag yllesockar när vi sitter i soffan och om mornarna är imman tät på insidan av fönsterrutorna.
Jag spanar på henne lite i skymundan för att se om där finns någon rastlöshet, om hon kanske är på väg bort igen snart. Planen är att hon ska stanna i London ett helt år, men jag har känt henne i fem år och under den tiden har hon aldrig varit stilla mer än ett par månader i taget. Det hjälper inte att hon knappt packat upp sedan hon kom hem från europaturnén. Ett gäng flyttlådor står längs väggen i sovrummet, garderoberna nästan tomma. Majoriteten av hennes ägodelar fortfarande magasinerade hemma hos hennes föräldrar. Ett arrangemang som liknar mitt eget. Majoriteten av mina ägodelar är nedpackade i ett förråd i Stockholm, en del av dem hos mina föräldrar, en del i huset vid havet. Till en början frustrerade det mig, jag kände mig splittrad av att inte kunna samla allt i en bostad, i en stad, eller ens ett och samma land. Det är inte det att jag äger många prylar, antagligen färre än genomsnittet, men utspriddheten gjorde mig rastlös. Med tiden har jag kommit mer till ro, kanske i takt med att jag glömt bort vad som finns i de där lådorna, men jag känner fortfarande att det vore skönt att vara samlad på en plats. Jag söker återkommande en punkt som ska vara den permanenta, trots att jag bott i samma lägenhet i fyra och ett halvt år. Fyra och ett halvt år, hur är det möjligt?
”I was thinking about going to my parents’ house this weekend”, säger Ashley. ”Maybe go through some boxes.”
“Yeah?” säger jag.
“Most of my autumn clothes are still there”, säger hon. “And it’s about time I got properly unpacked, don’t you think?”
“Sounds good to me”, säger jag och vinkar åt 391:an som svänger in till trottoarkanten. Ashleys hand mot min svank när vi kliver ombord.

Kanske förvånar hon mig med att stanna.

6 tankar om “In orbit

  1. maja skriver:

    När det pingade till i min inkorg om att du skrivit här blev jag helt glad och lugn. Sjukt att någons ord kan ge så mycket frid. Kanske för att jag förknippar dem så mycket med sensommardagarna för två år sedan (?!) när jag var gravid halvvägs och livet fortfarande var bra på det sättet som det var då och jag plöjde din blogg framifrån och bak samtidigt som jag åt 88:an. Sen slogs mitt liv i spillror skulle den som såg det utifrån säga men det var bara jag som slog mig fri och på något sätt är det befriande att se att tiden pågår hos andra också.

    • Libertin skriver:

      En sådan ljuv bild du målar upp, jag ser för mitt inre hur du sitter i sommaren och äter glass och läser. Det ger mening, på något vis, mitt i mina funderingar på om det verkligen finns poäng i att hålla igång den här bloggen.

      Jag blir så nyfiken på hur ditt liv såg ut och vad du gjorde dig fri från, och hur det blev sedan?

      • jag bor här skriver:

        Åh jag svarade men ser att det aldrig kom fram. Så märkligt med internet där det mesta finns kvar för alltid.

        Måste det finnas en utstuderad mening med allt? Att skriva är också att bara vara, se sig själv igenom sig själv genom berättelsen om sitt eget liv.

        Men ja, det finns mening för mig. Du är en modig människa på många sätt, vet inte om du ser det så själv. Att läsa om dig som lever ditt liv har gjort det påtagligt för mig att jag inte gjorde det.
        Där och då men 88:an i hand försvarade jag fortfarande allt med mitt liv, samtidigt som jag knappt vågade tänka bortom dagen, timmen. Allt var så godtyckligt och oberäknelig. Jag förstod långt senare att det var ett våldsförhållande jag levde i. Så många gånger jag bara önskade mig bort, fri, men visste att det var omöjligt. För hur skulle jag våga gå, när jag inte vågade trotsa enkla order eller utskällningar. Det var först när jag insåg att jag inte alls stannade för min sons skull utan för att jag var rädd för allt som jag träffade rätt person som sa rätt saker. Hon sa: jag backar dig, vad som än händer. Det blev fyra månader på skyddat boende och jag har aldrig känt mig så fri. Och nu känns min framtid lite mer som en ocean om än stormig, men inte alls som en tvångströja.

        • Libertin skriver:

          Du har förstås rätt i att det inte behöver finnas en utstuderad mening med allt, och skrivandet är nog en sådan aspekt av mitt liv merparten av tiden. Det är bara ibland, i stunder av tvivel och förändring, som det hjälper lite extra att få syn på något som får en att klarna.

          Stormiga oceaner framför tvångströjor, alla gånger. Vilken omgång av liv i livet. Du är modig, tänker jag. Och fri, nu, tack vare det modet. Det ska jag tänka på, varje gång jag känner att jag inte vågar. Vilket är rätt ofta.

          Tack för att du kom tillbaka och skickade svaret igen, jag är glad att det kom fram tillslut.

  2. ida skriver:

    Saknat dina inlägg. Älskar att läsa dina ord.

  3. T skriver:

    Ja, vi finns fortfarande här och väntar. Det gör inget om det tar lite längre tid mellan inläggen.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s