Månadsarkiv: maj 2019

När det vänder

Jag tar järntillskott i flytande form, mortlar zinktabletter och blandar med proteinpulver, får injektioner med D-vitamin, en remiss till kardiologen. Kräks av koppartabletterna, men kommer på hur jag kan ta dem med mosad potatis för att de ska stanna kvar i magen. Chris kallar mig kärleksfullt för Londons tunnaste body builder när jag ställer påminnelser i telefonen och dricker mina näringsdrycker på regelbundna klockslag.

Våren pågår omkring oss och jag kapitulerar och köper nya jeans eftersom jag inte står ut med hur alla kläder blivit för stora. Det går dagar, veckor, och jag tröttnar på jordgubbssmaken, byter den mot choklad och vanilj och kemisk banan. Och sakta, sakta vänder det. Ett hekto upp på vågen istället för tre ner. Två hekto upp, tre, fyra. Lite i taget, knappt märkbart, men ändå.

Ett halvt kilo upp. Vi går ut och firar, äter gourmetvegoburgare och dricker feta milkshakes. Chris klappar sig på magen och säger ”I’m only doing this in solidarity” och Isa skrattar och säger, ”Some kinds of solidarity comes easier than others.”

Annonser

Sista sträckan

Blott dagar senare.

”I have to go”, säger hon. Blåblicken allvarlig och närvarande.
”I know”, säger jag.
Hon nickar.
Jag följer henne inte till flygplatsen. Det är något med att komma hem till en tom lägenhet efter att ha skiljts åt som får det att eka inom mig på ett sätt jag inte står ut med. Istället kysser hon mig hej då i hallen, smeker min kind med tummen, tar sin väska och försvinner.

Igen.