Livstecken

Så mycket går att vänja sig vid. Så mycket vänjer en sig vid utan att ens märka att en vant sig. Venösa blodprover ger mig till exempel inte längre hjärtklappning och tunnelseende, jag har lämnat så många det senaste året att jag blivit av med min stickrädsla. Att resultaten från dessa provtagningar kommer tillbaka med sämre siffror för varje gång har jag också vant mig vid. Liksom läkarnas förbryllade uttryck. Men hur mitt ansikte ser ut när jag möter det i spegeln kan jag inte vänja mig vid. Tröttheten i blicken, de mörka skuggorna.

3 tankar om “Livstecken

  1. kuggekugge skriver:

    Usch vad obehagligt det låter! Hoppas du snart får må bättre!

  2. Ulrika skriver:

    imponeras som vanligt av din kapacitet att formulera dig väl inom de mest skilda av ämnen (för mig är det något som utmärker en riktigt bra skribent, att orden är ens verktyg vad man än tar sig an på något vis). Men oroas naturligtvis över det du berättar.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s