Tillbaka igen

Helgen är så kort. Dagarna intill henne knappt dagar, bara hastiga timmar som flyr undan och plötsligt sitter jag på ett tåg igen. På väg bort. I rörelsen försöker jag koncentrera mig, försöker jag arbeta, försöker jag tänka. Det växande avståndet töjer och tänjer mig, snart rämnar jag. Blundar bort hennes ansikte för mig, stryker beröringen från huden.
Vad som var en efterlängtad respit från längtan och frustration, övergår med varje kilometer i akut ensamhet. En ensamhet som är svårare att befinna sig i än innan, den färska konstrasten till tvåsamheten så dominant.
Jag tänker på Tennysons rader om kärlek och förlust (I feel it, when I sorrow most; ‘Tis better to have loved and lost than never to have loved at all) och tänker att de tröstar, men trösten är mer intellektuell än något annat och hjärtat bultar hårt, tårar tränger heta bakom ögonlocken.

Stå ut.

2 tankar om “Tillbaka igen

  1. Ulrika skriver:

    ”En ensamhet som är svårare att befinna sig i än innan, den färska konstrasten till tvåsamheten så dominant.”

    hittar så ofta en elegans i ditt skrivande som jag avundas!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s