Månadsarkiv: juli 2018

Gold in them hills

Vissa uppbrott är långsamma. Andra klyver likt blixten. Ytterligare en sort är förhandlingsbara.
Jag och Ashley promenerar jämsides över Hampstead Heath varje kväll i en hel vecka, vadar genom det blonda gräset, hedens varma vindar rufsar om i håret. Vi gör inte slut, men vi löser upp banden runt relationen lite. Sätter ord på sådant som antagligen kommer att knuffa oss i olika riktningar så småningom. Vädrar oro och förhoppningar. Vi går där i solnedgångarna och jämkar, önskar, längtar. Och efter en vecka av detta finner vi båda något slags lugn och strosar äntligen tysta genom skymningen. Hennes hand i min, kolafärgade huden, sommaren som sträcker ut sig.

Annonser

Apocalypse

Värmen! Jag säger bara det, värmen! Först så obekväm i sin kvalmighet, men nu! Innerligt älskad. De ljumma kvällarna där livet tycks expandera, timmarna tycks fler, nätterna längre. Vi går ut. Ser nya sidor av London, upptäcker nya platser att andas på, där huden känns ny och huvudet tyst. Äntligen tyst. Äntligen tyst.

Preaching to the choir

Jag får ett mejl. Från en mamma, vars dotter nyss kommit ut, som hittat den här bloggen och läst och läst och läst bakåt i arkivet och nu mejlar för att säga att det påverkat hur hon känner inför sin dotters homosexualitet. Att mina texter ingjutit hopp, men också en medvetenhet om att det fortfarande är skillnad mellan att leva som hetero och att leva som homo, att det är okej. Att lyckan finns, trots dessa skillnader. Och det gör mig glad, inte bara för att hon orkat ta sig igenom hela arkivet, utan för att hon redan insett att hennes dotter kommer att gå igenom andra saker än hon kanske hade förväntat sig.

Jag skriver sällan om min homosexualitet. Jag skriver om den hela tiden, när jag skriver om mina relationer, men jag skriver sällan om det som varit, eller är, svårt. Hur det påverkar mig i vardagen. Jag antar att det beror på att jag vill att det ska vara lätt, att det här ska vara en plats där min läggning inte kompliceras, där den inte komplicerar. Men det är förstås inte så enkelt. Jag vill att ni ska veta det. Att det finns nyanser och skiftningar i mitt liv, en återhållsamhet till följd av ständig avvägning, många gånger en aktsamhet, som bara finns där för att jag inte är heterosexuell. Jag vill att ni ska förstå, att vi fortfarande lever i en tid där sådana som jag bär erfarenheter som gör oss annorlunda. Inte för att vi är annorlunda, utan för att vi blivit det. Att släktskapet jag känner med andra HBTQ+ personer inte alls kommer ur att de (i vissa fall) också blir kära i människor av samma kön, utan ur att de delar de erfarenheter som kommer med att avvika från normen.