Så står hon där, utanför min dörr. Hon har ringt på, trots att hon har nyckel, och jag öppnar med hjärtat hamrande i bröstet, tar in hennes allvarliga ansikte, vindrufsiga håret svept över ena axeln, ryggsäcken tung över den andra. Och någonting i mig krackelerar äntligen, jag faller ihop inuti mig själv, tar ett steg tillbaka i dörröppningen och släpper in henne. Känner hennes starka armar sluta sig om mig och kramar hårt, hårt tillbaka.
”I’m so mad at you”, viskar jag mot hennes hals.
”I know”, mumlar hon med läpparna mot min panna.
Libertin 
”Hon har ringt på, trots att hon har nyckel ”- så magisk gestaltning av ett skeende mellan människor i bara några ord.
fin beskrivning igen. önskar att veta vad det egna egentligen var som hände men tills dess tack för dessa klockrena beskrivningar av känslor
åh vad skönt ❤