Sådant jag tänker på klockan 05:14 och skriver ner i tunnelbanan en timme senare

Ny vecka. Jag skriver så lite, längtar tillbaka in i texten, har inte tid. Och när jag har tid: ingen ork. Det kommer att vara så minst ett par veckor till, men jag längtar efter skrivandet så som jag kan längta efter människor. Som vore det en egen person, inte bara en del av mig.
”Har du planerat sommaren?” frågar folk jag känner. ”När ska du ha semester? Vad ska du göra?”
Och jag är hopplöst efter, överrumplas alltid av maj, snubblar in i juni.
Skriva, tänker jag. Bara jag får skriva bryr jag mig inte om något annat.
Det är inte helt sant. Jag hoppas förstås på hav och salt, långa lata lediga dagar i gräset, återseenden, samtal, ljumma kvällar. Att ha så mycket tid att jag inte blir irriterad över den knappa halvtimmen det tar att diska upp efter middagen. Att ha tid att spilla.

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s