Road once walked

Jag vacklar. Sömn tycks mig ett avlägset minne. Impulskontrollen flackar till i tröttheten uppstådd ur de långa arbetsdagarna. I tunnelbanan på väg hem, sent om kvällen, formulerar mina händer ett meddelande till Katie. Korta rader i ett obevakat ögonblick. Inget allvarligt, ett livstecken bara. Hjärtat genomborrat av en skärva nostalgi, skälvande i sin korg. Det är årstiden (det är alla årstider).

Men jag hejdar mig.
Skickar aldrig.

Återfår balansen.

Annonser

2 thoughts on “Road once walked

  1. Sanna skriver:

    Man får vackla. En relation tar inte slut bara för att den tar slut, så att säga. Kom ihåg det, fina du. ❤

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s