Stating the obvious

Ashleys föreställning går upp på en av de större cirkusscenerna i stan och förvandlar henne till en ångestfylld, hyperaktiv version av sig själv. Hon har sådan prestationsångest, hon är så enastående.

En av kvällarna sitter jag i publiken och njuter av att se henne sväva över golvet, se hur magmusklerna dras samman och slätas ut i takt med andningen, ett skådespel under huden. De våghalsiga volterna frusna i tiden, där de fångas likt ögonblicksbilder i strobljuset. De mjukare, mer sensuella rörelserna som hakar i mig där jag sitter. Som hakar i oss alla. Hennes scennärvaro en av de mest magiska jag vet. Hur den fyller mig med förundran.

I sorlet efteråt ser jag Ashleys före detta, skymtar andra halvan av den tatuering jag så ofta lägger fingertopparna mot, möter det ansikte med vilket jag aldrig upplevt att jag konkurrerat. Deras nio år tillsammans lagda bakom dem, inte mellan oss.

”I love you”, mumlar jag i Ashleys öra när hon släpper in mig i omklädningsrummet, halvklädd under lysrörsbelysningen.
”Good”, säger hon.

Annonser

En tanke på “Stating the obvious

  1. Matilda skriver:

    Och det märks verkligen! Att du älskar henne alltså.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s