Sommarens sista värmebölja

Jag skriver färdigt förslaget med halva den röda måndagen tillgodo och korsar sedan London, som dallrar i sensommarhettan, för att äta en avslappnad August Bank Holiday-middag hos Josh och Joanna. Den Lilla Katie har dukat och vikt servetter, hon snurrar runt bordet och visar var jag ska sitta. Bredvid henne, förstås. Josh har hämtat libanesiskt från en restaurang längre ner på gatan och de många skålarna och faten skulle kunna räcka till tio, men vi sitter länge runt bordet och Den Lilla Katie äter sin vikt i tabbouleh, så när han till slut samlar ihop disken finns knappt några rester. Joanna går in för att sätta på kaffe. Jag sitter kvar på altanen, tar Den Lilla Katie i knät. Hon kurar ihop sig, plockar med hänget i den tunna guldkedja jag alltid bär om halsen.
”My grandmother gave that to me when I was born”, förklarar jag.
Den Lilla Katie nickar.
”When my baby brother arrives”, säger hon. ”Do you think he will know who I am right away?”
”Maybe not immediately”, ler jag. ”And I thought you were getting a sister?”
Ultraljudsbilden som föreställer Den Lilla Katies lillasyster sitter på kylskåpet, och Joanna har redan bett mig bidra med idéer till flicknamn.
Den Lilla Katie skakar på huvudet.
”It’s a brother”, säger hon. ”I’m sure of it.”
Hon har precis fyllt åtta och har lagt sig till med en liten rynka i pannan när hon vill framstå som extra bestämd. Den skymtar nu.
”No one believes me”, säger hon frustrerat. ”But sometimes, sometimes you just know, you know?”

Hon kommer att bli en oförglömlig storasyster.

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s