Huvudet över ytan

Jag är ledig och jag skriver, i bemärkelsen att jag tittar på texten och tänker jo, det går nog och så tar jag en paus och tänker hur ska det här gå? och sedan återgår jag till orden på skärmen, de utskrivna arken på vardagsrumsgolvet och det är enda sättet. Att vara i texten hela tiden, liksom att ta paus och kliva helt utanför. Göra helt andra saker. Så jag ser en cabaret tillsammans med Ashley, badar på Hampstead Heath tillsammans med Den Lilla Katie, äter middag en sen kväll tillsammans med Chris. Går hem i regnet, i natten, i sommaren. Det är en underlig sommar. Jag gör inte som jag brukar, är inte den jag varit, följer inga årliga ritualer. Jag längtar efter det grå huset vid havet, men resan dit känns för lång, jag kan inte lyfta upp mig själv, vågar inte bryta den tunna linje av koncentration och normalitet. Är skör, men bara utanför detta pågående. Jag vacklar, men tillvaron här är tillräckligt befäst för att jag åter ska hitta balansen, bara korta stunder är jag fritt fallande. Sedan finner jag fäste, lugnar mig, stillnar.

Det är en långsam framåtrörelse, men jag rör mig åtminstone, just, framåt.

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s