Never stop

Jag läser T.S. Eliots Old Possum’s Book of Practical Cats tillsammans med Den Lilla Katie. Hon blir bättre och bättre på att hitta rytmen i dikterna och minns varenda rad. Det roar henne, liksom det alltid roat mig, att läsa kan vara som att sjunga.

”L”, säger hon när vi tagit en paus. ”What do you think I’ll be when I grow up?”
”A lovely, loving human being”, säger jag. ”Just like you are now.”
”Yes, of course”, säger hon. ”But what do think I will do?”
”Many great things”, säger jag.
”Don’t make fun”, säger hon och rynkar pannan.
”Sugar, I’m not”, säger jag. ”I honestly think that you will go on to do so many great things, whatever profession you pick.”
”Good”, säger hon.
”Why do you ask?” frågar jag.
”Because I’m seven”, säger hon.
Jag tänker att pressen på unga verkligen måste ha ökat, om denna sjuåring oroar sig över vad hon ska göra med sitt liv.
”I’m supposed to ask questions”, förtydligar hon. ”It’s what seven-year-olds do.
Jag skrattar.
”Yes, that’s right”, säger jag. ”It is what seven-year-olds do. And I’ve heard that it’s also what eight-year-olds do.”
”Good”, säger hon. ”Because my birthday is really soon.”

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s