Ease

Veckan faller undan bland de första gula löven, de kollektivt förkylda, överfyllda tunnelbanevagnarna på väg till teatern, bland höga himlar och lunchtimmar då vi sträcker ut oss i solen. Lapar. Det här är min bästa höst. Ni vet, tydlig framåtrörelse, njut i nuet, tacksamhet. Allt det där. Det gör mig till en provocerande trist dagboksskrivare.

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s