Månadsarkiv: augusti 2016

Back where I belong

Och veckorna passerar, och med dem flera städer, människor, samtal. Stockholm skänker mig en ny vän och låter mig återse en handfull gamla. Jag lämnar staden just som de första kyliga vindarna sveper in. När jag landar i London är det fortfarande sommar och jag tänker att jag borde ha planerat för ytterligare några dagars semester innan återvändandet till teatern. Tid att sortera intryck, tankarna, tvätten. Tid att fylla sömnkvoten, kylskåpet, långa mejl.

Det blir en bra höst.

Annonser

Temple

Jag blir lugn av att vara på den här platsen. Det är som om allting sjunker undan och stillnar. Känslostormarna (i den utsträckning jag har några) mojnar och det mesta spelar lite mindre roll. Jag bryr mig mer om eftermiddagskaffet på altanen, morgondoppet i havet och att en hängränna på framsidan av huset läcker. Små saker blir viktiga, de stora sakerna bleknar till skuggor vid horisonten. Jag har fortfarande riktning, men här ute på klipporna tillåter jag mig att vara stilla.

En förmiddag när det regnar vitkalkar jag den öppna spisen i vardagsrummet, målar om en flagnad golvlist i köket. Det är något med precisionen och de jämna rörelserna som får mig att hamna i mig själv. Förvånad över att det går så lätt att koppla bort, stänga av allt som är utom synhåll.

Jag hör av mig sporadiskt till människor jag bryr mig om, men kan inte komma ihåg något annat att säga än att det blåser upp lite längre ut och att det regnade tidigare på dagen. Mina andra ord har sjunkit djupare in i mig och jag når dem inte där jag sitter och förklarar dagen för Katie i telefon.
Hon säger: ”You feel so far away.” och det är tydligt att hon inte talar om den fysiska distansen. Jag sträcker mig genom väderleksrapporten som fallit ur mig och når henne, får tag om hennes hand långt därborta, trycker den full med försäkran. Hör hur hon andas ut.