Sonntag

Tillbringar veckor i norr. Skriver. Tittar på snö, går i snö, skottar snö. Det blir inte lugnt i mig. Det blir tyst, men inte lugnt. Möter en deadline, är tre dagar tidig. Får därför en torsdag, en fredag och en helg utan någonting som måste ske. Klär om en karmstol. Lyssnar på Tanis. Skottar mer snö. Tänker på knarret under skorna, hur jag brukade tycka att det var pinsamt. Pinsamt att påminnas om sin tyngd, sin kropp, sitt varande. Det var i åldern då allt är pinsamt. Nu tycker jag att det är härligt. Jag går där i snön och njuter av att den knarrar under mig. Det känns bra med tyngden, att vara kopplad till marken. Att finnas, att höra att man finns.

Om tjugo timmar återvänder jag till London. Det känns som att trycka på play igen.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s