Bonne chance

Det är nytt år och på min nyss så öppna horisont börjar det dyka upp små skepp. Jag skymtar seglen på flera skutor och har redan skrivit på kontrakten för ett par kortare produktioner i början av året. Jag blir erbjuden det längre kontraktet också, det som sträcker sig över mer än fem månader, men tvekar. Att säga nej innebär att vända ryggen åt nästan ett halvår av trygg inkomst från ett välrenommerat teaterkompani. Att säga ja innebär att säga nej till en del annat, sådant jag gärna vill göra. Rena passionsprojekt. Underbetalda. Osäkra, på det där kommer jag att kunna betala hyran-viset. Lockande.

Innan jul frågade jag Katie vad hon skulle välja, men avbröt henne sedan genom att lägga fingertopparna mot hennes haka och kyssa munnen just som den skulle svara. Någonstans vet jag att det här är ett beslut jag måste fatta helt på egen hand. Det känns viktigt, trots att det inte är ens i närheten av att vara livsavgörande. Eller så är det just det, livsavgörande. Sådant vet man ju sällan i förväg. Ja eller nej.

(Nej.)

Nej.

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s