”Thought you ought to know.”

Ryktet sprider sig som eld genom korridorerna och exploderar i green room tolv minuter innan tisdagens föreställning.
Jag har precis räckt min telefon till Chris.
”No”, säger han. ”Don’t show me that. It’s not fair. I had nothing but yoghurt for dinner today.”
Matbilden frestar med svampragu och salviastekt gnocchi, toppat med parmigiano reggiano.
Isa går förbi oss.
”You’ve totally ruined him”, säger hon till mig. ”He’s a proper foodie now, very high maintenance.”
Jag slår mig ner i en av sofforna och blåser på mitt te.
”I wouldn’t exactly picture myself as a foodie”, säger Chris fundersamt.
Isa skrattar rått.
”If you look up ‘foodie’ on Urban Dictionary, I’m pretty sure you will find a picture of your face”, säger hon.
Chris googlar foodie + urban dictionary och läser de mest osmickrande beskrivningarna högt.
”Wow, you’re mean today”, säger han till Isa.
”Just today?” svarar hon och ger honom ett ljuvt leende.
Jag iakttar dem roat från soffan.
Dörren till korridoren smälls upp på vid gavel och James liksom snubblar in i green room med uppspärrade ögon. Det hela är en perfekt imitation av när Professor Quirrell, i den första Harry Potter-filmen, rusar in i The Great Hall och ropar ”Troll in the dungeon! There’s a troll in the dungeon!” för att sedan falla avsvimmad till marken. Skillnaden är att James inte träder in i medvetslöshet, och istället för troll i källaren är det Benedict Cumberbatch i foajén han annonserar.
The Benedict Cumberbatch?” frågar Chris. ”Are you sure?”
”You really think there is another Benedict Cumberbatch worth mentioning?” frågar Isa.
Chris blänger på henne.
”Of course I’m sure”, säger James. ”He must be here to see the show.”
”Oh”, säger Isa. ”Is that your best guess? ‘Cause, you know, he might be here to have dinner. Or to borrow an umbrella.”
”Ha, ha”, säger James surt. ”Very funny.”
Stämningen lugnar ner sig lite.
”Didn’t he receive a CBE from The Queen earlier today?” flikar Holly in borta från tevagnen.
Chris googlar.
”That’s correct”, säger han. ”He is, as of today, a Commander of the Most Excellent Order of the British Empire.”
Jag måste ha skakat lite förundrat på huvudet, för Isa tittar på mig och mimar Ridiculous, right?

Prick klockan 19:30 kör vi igång föreställningen och ingen svimmar, ingen kommer av sig och ingen ropar ”Sherlock’s in the house!”. Åtminstone inte så att publiken hör. Efteråt dröjer sig folk kvar lite extra i green room, ifall The Commander skulle behaga titta in och tacka för föreställningen. Och det gör han. Han kommer in tillsammans med sin fru och ser sig omkring och säger hej och tack och hälsar varmt på alla som sträcker fram handen.
Till mig säger han: ”Haven’t we met before?” och jag nickar och säger att det var i vintras på Young Vic.
”Right!” säger han. ”Blue eyes, blue dress!”
När de gått nyper Chris mig i sidan.
”You lucky sod!”, säger han. ”I can’t believe you didn’t mention that you’d already met him. I’ll never forgive you.”
”God”, suckar jag. ”It’s not like we’re facebook friends and I forgot to introduce you.”
Chris surar lite.
”Alright”, säger han. ”Just hand over the recipe for the gnocchis and we’ll be square.”
”I picked them up from the ‘freshly made’ aisle at Sainsbury’s”, ler jag. ”But I’ll tell you how to make the mushroom ragu.”

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s