Så länge skutan kan gå

Kanske är det så att man bara kan skriva sig ur en skrivsvacka. Att man bara måste köra på och pressa sig vidare. Att det inte finns några alternativ. Att man kan välja mellan att aldrig skriva igen och att skriva klart, skriva förbi vad det nu är som blockerar. Jag är inte en människa som är okej med att ge upp. Jag stångar mig alltid medvetslös och måste bäras ut från arenan. Det är inte en allt igenom behaglig egenskap.

I skrivsvackor kan jag aldrig minnas vad det var som kändes så lustfyllt i skrivandet. Där är det bara mörkt och dovt och de uteblivna orden länkas ett efter ett in i den kedja som virats runt min kropp, som kommer att sänka mig. Där kan jag titta på all text jag producerat genom åren och tänka det här är ju bra, men så kommer jag aldrig kunna skriva igen. I svackorna finns ingen väg ut och inget ljus i tunneln. Bara svärtan.

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s