Eclipse

Vårdagjämning och solförmörkelse. Addera ett trettiotal teaterarbetare, Greenwich Park och en jämngrå Londonhimmel. 09:30 står vi utanför sceningången och försöker komma ihåg var solen brukar vara vid den här tiden när det inte är mulet. Ingen minns. Istället går vi ut i parken och försöker orientera oss. Det går sådär. Någon tittar på klockan och konstaterar att det borde hända nu. Någonting borde hända nu. Ingenting händer. Tillslut fiskar Chloe upp sin telefon och vi tittar på BBCs livesända bilder av solförmörkelsen. Trettio personer ihopträngda runt en liten iPhonedisplay. Det jublas och hurras omkring mig och jag har Lauras armbåge inkörd i revbenen och Alices axel under hakan, tänker att det är såhär man ska leva. Trångt och intensivt.
På kvällen efter jobbet går vi till Greenwich Tavern och ölar. Vi tar upp långt över halva puben och råkar krossa flera glas som bartendern trött sopar upp efter oss. Jag dricker ett glas vin och tänker igen på hur mycket jag tycker om dessa människor. På vägen hem får jag sällskap med Chloe som bor i förorten bredvid min. Hon lutar huvudet mot min axel ombord på den röda 177:an och mumlar ett alkoholinducerat I love you innan jag kliver av på min hållplats. Det är en enda vecka kvar till premiär.

Annonser

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s