Tomorrow is a long time

Jag har saknat henne ett tag. Februari har varit. Mars är. Det känns som länge sedan jag såg henne. En hel evighet. Jag kunde kanske ha hunnit glömma hur hon ser ut, hur hennes tankar låter. Hon har varit så långt borta. Jag med. Det vore lättare att gå nu, när det var ett tag sedan vi sågs. Men jag vill inte det. Jag vill stanna.

Jag tittar på fotografier av Katie omgiven av andra människor. Vänner, kollegor. Familj. Hon sticker ut. Som en exotisk fågel bland duvorna i parken. Inte alltid vacker, bara något annat. Någon man lägger märke till.

För första gången sedan jag kom hit upplever jag tystnaden som hård. Den har så skarpa kanter att jag gör mig illa när jag försöker ta mig förbi den. Så finner jag mig där igen, fast i en ordlöshet som kväver varje stavelse.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s