Månadsarkiv: juni 2014

Man tror att man vet

Det är något med den omslutande teaterföreställningen som gör att den tycks vara omöjlig att lämna. Som om tematiken går igen i den verkliga världen. Katie har spelat sin sista föreställning tre gånger. Hon har alltid återvänt. Liksom jag återvänder.
”This was definitely my last show”, säger hon sent en kväll. ”We all knew it.”
”Are you sure about that?” frågar jag, munnen i ett snett leende.
”Oh, well”, säger hon. ”I can’t be entirely certain.”
”Did they play any pranks on you”, frågar jag. ”Since it was your last?”
”Loads”, säger hon. ”I almost broke character trying not to laugh.”
”I wish I’d been there”, säger jag.
”Me too.”
Vi pratar en stund om framtiden, den som är så nära att man kan sträcka sig efter den utan att vara rädd för att allt för mycket ska hinna förändras. Och om att försöka förhålla sig till något som ligger flera år fram i tiden, hur det är lite som att gripa efter rök. Två veckor är egentligen så långt man kan blicka och vara ganska säker. Vi är båda överens om att allting är i rörelse just nu. I hennes liv.
Och i mitt.
”I graduated today”, säger jag, trots att hon redan vet. Det är klart att hon vet.
”I wish I’d been there”, säger hon.
”Me too.”

Annonser