Fragment av en själ

Jag skriver till henne och berättar om hur karaktärernas rörelser över scenen i Dramatens uppsättning av Fanny & Alexander påminner mig om en speldosa min mormor hade när jag var liten. Jag skickar med en länk till musiken som spelas i föreställningen, förklarar varför jag trivs så bra med att se teater på väldigt nära håll. Beskriver känslan av att uppslukas. Jag nämner inte julen. Nämner inte Hollywood. Nämner knappt London. Vidrör bara hastigt den växtvärk som sinnet tycks ha drabbats av. Avslutar med:

Even surrounded by people, I feel like I’m alone in a very busy world.

Skickar.